Dag 7 - Genom Nässjö på cykel

Idag gav jag mig ut i Nässjö på cykel för att se staden med egna ögon. Beväpnad med endast min Konica Minolta satte jag åstad.

Sörängsvägen, en av de största infarterna till stan för oss mot centrum.

Klockan är strax efter elva, och där nere skymtar de första hyreshusen runt  södra torget.  Vi stannar till vid korsningen...

För att ta en bild mot folkets park längs med Queckfeldtsgatan, 

som är en av Nässjös längsta gator. När jag vänder mig om åt andra hållet lyckas jag fånga en hare på bild.

Väl vid Sörängsvägens slut möts vi av Stålkulan, en hyllning till  Johan August Brinell, Nässjösonen som uppfann  en metod att mäta metallers hårdhet.

Vi tar vägen förbi Lidlparkeringen mot..

stadens biograf.

Sagabiografen är numera stadens enda, och har en liten traditionell salong. 

Vi fortsätter längs med Brogatan, förbi järnvägsmuseet

och Almänäsområdet, där flera stora företag så som Rusta, Cheapy, Jysk, granngården och ÖoB och  nyligen etablerat sig.

Tillslut är jag uppe i Åker, där jag nått mitt första mål:

NESTO, Nässjös gamla pinnstolsfabrik, eller Pinnen som det kallas i folkmun. Efter att produktionen lades ner flyttade  ungdomsverksamhet in i lokalerna, och teater, högstadiediscon och koncerter annordnades frekvent.

Numera står dock fabriken tom då ungdomsverksamheterna flyttat till pigalle.

Bortom Åker ligger också stadens radio- och TVmast som med sina 300 meter syns över hela staden. Idag ligger dock molnen lite lågt, så både vi och herr Fiskmås får nöja oss med den lägre delen.

Vi lämnar Åker och passerar den nedlagda färgaffären Nyhems Färg på väg mot...

centrum och resecentrum, navet i Nässjö. Nässjö har troligen järnvägen att tacka för sin existens. Här sammanstrålar flera stambanor, och de flesta har någon gång bytt tåg här.

Vi svänger förbi pizzerian vid södra torget. Här har någon varit framme med sprejburken och klottrat.

Väl framme vid Stora torget stannar vi för en bild på Hotell Högland, stadens enda fasta uteställe. Här hålls studentbalen och många som är hemma över jul brukar träffas här på juldagen. Utanför Hotellet går esplanaden ner till Resecentrum.

Esplanaden från Resecentrum, med stadshustornet bakom. Stadshuset har ett klockspel som spelar hela melodier. Den här sommaren spelas 9.00: Hello (L. Richie), 12.00: Okända djur (B. Wolgers/O. Adolphson), 15.00: I just called to say I love you (S. Wonder) och 18.00: Those where the days (G. Raskin) 

Stationsbyggnaden, som byggdes om 1993...

knyter samman perrongerna med en bro, där hissar, trappor och rulltrappor transporterar resenärerna till respektive plattform.

På dessa  perronger har tusentals personer tittat på klockan och undrat när stockholmståget ska komma...

...eller funderat på om de hinner in till pressbyrån och köpa något gott.

På väg tillbaka möts jag ett intressant förslag, så jag beger mig mot...

...gågatan som går mellan Stortorget... 

...och Myggans plats, en hyllning till Uno 'myggan' Ericson, nöjeshistorikern och författaren som föddes i Nässjö 1926.  

Storgatan leder bort från Myggans plats, men vi stannar kvar och ser oss omkring:

Här ligger Nässjö Steakhouse, tidigare Frasses, men ursprungligen uppfört av McDonald's som ett försök att slå sig in på snabbmatsmarknaden i Nässjö. 

Här ligger också Fenixgallerian, ett shoppingstråk i två plan. 

Blickar vi tillbaka längs med gågatan kan ser vi var Åhlens en gång låg. Vi lämnar  Myggans plats ...

...åker förbi den publokal som tydligast kan säga hur gammal du är. Namnen har varit många genom åren,  bland andra Haddock, Dbar, Bara bar, bar code, Blue Moon. Numera är det dock stängt, då ägaren inte fått alkoholtillstånd.

Vi styr kosan mot stadsparken och passerar då Pigalle, stadens centrala kulturinstitution. Här samsas teatersalong, bibliotek, danslokal, café med mera, och det är även hit ungdomsverksamheten flyttat från Pinnen.

Bakom Pigalle har kommunen uppfört en byst av Carl Peterson som  var en av grundarna av staden.

Det första vi möts av i stadsparken är minigolfbanorna, som tydligen ska hålla internationell standard och vara väldigt trevliga att spela på.

I Stadsparken ligger också Ingsbergssjön som haft små öar med vilda djur i bur på den tiden det var vanligt. Nu har man istället en stor mängd fåglar...

...en sortimentsträdgård...

...och trevliga promenadstråk. Hela sjön har en omkrets på ungefär 1.6 km om mina löparminnen från högstadiet inte ljuger.

Fast då sprang vi åt det här hållet.

Pigalle har byggts ut nyligen, i samband med en satsning på det gamla bryggeriområdet som byggts om till bostadsområde.

Vi lämnar stadsparken vid slamningsdammarna som tydligen renar vattnet på något sätt, och passerar...

...boulebanan...

...badhuset...

...och Norråsaskolan, uppförd 1912, på väg till...

...Hembygdsparken, där stadens vattentorn står.  Här finns också...

...en lekplats...

...en friluftsscen...

...och ett antal traditionella stugor som minner om ett svunnet Småland.

Hembygdsparken döljer också ett bergrum där staden styrs i händelse av krig.

Vi lämnar därmed Hembygdsparken och beger oss mot...

...en plats där jag tillbringat 6 år av min barndom:

Runnerydsskolan. 

Här har vi huvudbyggnaden, 

och det här är gymnastikhallen. I bakgrunden ser vi ett av flera åttavåningshus som utgör stomen i området Runneryd. Vi lämnar Runnerydsskolan bakom oss. Det är viktigt med trafiksäkerheten, så vi... 

 ...ser först åt vänster...

...sen åt höger  innan vi går över gatan. 

Trots fasadens hälsning är man inte längre välkommen in i den gamla konsumbutiken, så vi åker vidare förbi...

den gamla fritidsgården.

På Espingsgatan är vi snart framme vid det sista målet på vår resa: 

En av stadens...

...återvinningsstationer. Och mycket riktigt, 

det står en säck med sopor på fel plats.

Imorgon kommer tidningen igen, och jag börjar min andra vecka på jobbet. Slutligen vill jag bara passa på att tacka Jan Jörnmark (http://www.jornmark.se/places.aspx) för en fantastisk sida som varit inspirationen till dagens inlägg.