Dag 26 - Avslut

Trots att jag slutade tidigare idag hann jag inte riktigt läsa tidningen fullt så dedikerat som jag brukar, och kan därför inte klämma ur mig den minsta lilla rolighet. Nej, idag är en sorgens dag då jag packat mina väskor och i skrivandets stund sitter på Bus4you's direktbuss till Göteborg. Under sista veckan har jag flera gånger fått frågan, både via bloggen, facebook och i verkligheten, hur jag ska göra med bloggen nu när min tid i Nässjö är över. Tyvärr är det så att det här är sista inlägget. Bloggen var från början ett sätt att dokumentera en begränsad period av sommaren, och det är så det kommer förbli. Den dagliga uppdateringen upphör, och även dagsnumreringen av inläggen. Man ska sluta på topp, och då jag redan klarat av sophantering, plånboksstölder, slåtterdagar och andra ständigt återkommande ämnen känns det som att en fortsättning lätt skulle bli en urvattnad desperat demonstration av publicitetskåthet. De bilder och texter jag redan lagt upp kommer självklart finnas kvar, det är bara att klicka runt i arkivet till höger.


Allt är dock inte svart eller vitt. Likt fågel fenix kommer förhoppningsvis bloggen återuppstå inom en snar framtid, men då med lite andra förutsättningar. Exakt hur det kommer fungera är inte helt klart än, men fokus kommer fortsätta ligga runt Nässjö, Tidningen och allt därikring. För att inte missa något rekomenderar jag att följa bloggen på bloglovin om ni använder det, eller gilla facebook-sidan. Ett tips är också att fotografera/scanna inslag i tidningen som ni tycker är så där lite extra speciella. De kan komma till användning en dag...

Tidningen förblev dock inte helt oläst idag, och tur var väl det då jag faktiskt har blivit ämne för en insändare.

Artikeln i gårdagens tidning väckte nämligen Victoria Mannbergs intresse, men bloggen visade sig svårhittad. Om man bortser från att adressen publicerats i tidningen inte mindre än två gånger (första gången verkar dock Victoria missat helt och hållet) är inte heller google behjälpliga om man letar efter mig. Inte om man googlar på Jonas Lindgren i alla fall. Googlar man på "Jonas Lindgren" med citationstecken reduceras antalet träffar till runt 128 000, men även det är lite svårsmält om man inte vill kolla på fler än tre länkar. Om vi i stället söker på "Blogg-Roine" som kanske känns lite mer kopplat till bloggen i sig då jag aldrig använt mitt riktiga namn, är vi nere på 39 träffar. Bättre, men långt ifrån optimalt. Nej, vill man ha direkta svar från google, får man istället söka på 

a) {flytta inte till nässjö} (då placeras bloggen bland topp tre i alla fall)

b) {frasses fenixgallerian}. Varför? jag skriver om det i ett inlägg, vilket verkar räcka för att knipa förstaplatsen i googles databas

c) {Tullerum rondell} rondellen som är känd endast genom tidningen och min blogg, tydligen

d) {idag åt jag totalt fem äggmackor} jag ser vilka sökord som lett till bloggen. De som sökt på det här får gärna förklara varför. 

Dessa siffror och placeringar kan variera något från person till person då google har väldigt intressanta system för att rangordna sina resultat, men poängen är det samma.

I anslutning till bör man begrunda djupet av den här bilden: Jag publicerar här en bild på tidningen(1)  med en bild på tidningen (2) med en bild på mig framför en dator med min blogg på(3) På skärmen ses en bild av tidningen (4) med en artikel om min blogg (5). Detta var något jag planerade för under mitt besök på tidningen, dock blev det inte precis som jag tänkt mig, då bloggen inte visade det blogginlägg där tidningen visar en bild av min blogg (6) med en bild på en artikel från tidningen (7)

Avslutningsvis finns det några som ska ha ett stort tack: 

 - Rusta. Hade ni inte lagerhållt hantelset, filtersandsäckar och 30-kilos parasollfötter hade jag inte gått ner de i runda slängar fem kilo jag tappat.

 - Alla som länkat vidare bloggen på facebook. Hade det inte varit för er hade den inte fått den spridning den har nu. Jag vet tyvärr inte alla som lagt upp den på sin wall, men ni är över 250 personer. Det har varit fantastiskt drivande att se hur besökarantalet ökat, till i dagsläget över 7500 sidvisningar.

 - Tidningen, som tagit mina gliringar med gott humör och dessutom gett mig två fina artiklar, en insändare och kanske mer?

men framför allt: 

 - Min kära syster, som inte bara förmedlade sommarjobbet, utan även bistått med mat, husrum, familj, dregelhund, tjockiskatt, snus, tidning, korrekturläsning och mycket mycket mer. 

Med varma hälsningar och stort tack

eder humble skribent

Jonas "Blogg-Roine" Lindgren

Dag 25 - Ett sista reportage, sopdebatt och världens bäste photobomber!

Hemresebiljetterna bokade, jag har börjat fundera på att packa, och jag har skapat en facebookgrupp för bloggen så att jag kan hålla er uppdaterade på bloggens framtid. Ni är hjärtligt välkomna till facebook-sidan!

I förrgår lovade jag ju er ett reportage, men det var bara en illa dold teaser för mitt verkliga äventyr: Jag har varit och hälsat på Smålandstidningen!

Här ligger redaktionen, mitt i händelsernas centrum. Bortom bilarna kan man ana Vici, den stängda men nyrenoverade puben.

Det här är min guide och värdinna Matilda Klaar, som glatt svarade på mina frågor om tidningen. Utöver Matilda är det tre andra som jobbar på redaktionen nu under semestern. Det är också Matilda som fått upp tidningens ögon för bloggen, då hennes vasst snokande öga inte bara hittade bloggen på facebook, utan också fick tag på mig personligen och bjöd in mig! Jag fick smaskigt kaffe, och vi satte oss ner för en pratstund i redaktionens kök.

Jag måste erkänna att det var lite nervöst, tänk om det var en fälla?

Efter kaffet ville Matilda se mitt favoritställe i Nässjö, och då jag fick till så fina bilder på Myggans Plats till min cykelsightseeing, var det dit vi begav oss. Matilda hade smugit med sig sin kamera, och plötsligt stod hon i bildfånget. Vilken linslus, va?

Idag när jag slog upp tidningen visade det sig dock snabbt att det fanns en baktanke med den välkomnande inbjudan till tidningsredaktionen: Matilda hade antecknat flitigt medan vi pratade, och nu visade det sig att hela syftet var att göra ett reportage om mig!

Matildas artikel är en fröjd för ögat, och återger vår pratstund korrekt och sanningsenligt. Bra jobbat Matilda! (Här känner jag att ett problem med att ha en ironisk blogg som denna är att det är omöjligt att vara seriös för en liten stund. Men jag gillar faktiskt den här artikeln på riktigt.)

...men det var ju inte det enda som stod att finna i Tidningen idag. Janerik Henriksson har lyckats fånga Sveriges mest framgångsrike photobomber under Almedalsveckan. Namnet är, så klart, okänt.

I Mariannelund lyfter man åter igen den gamla sopdebatten och menar att det är invandrarnas fel.




















Precis som Matilda skriver KAN det vara mitt sista inlägg imorgon. Det kommer i alla fall med största sannolikhet skrivas på en expressbuss på väg mot Göteborg.

Dag 24 - Onsdag. Nej, Torsdag? Fredag?

Den positiva responsen på gårdagens dikter gav mig inspiration till en liten nyhetshaiku så här på kvällskvisten:

Nässjö är en stad
som har slut på nyheter
det gör Roine glad

...men nu är det ju inte bara jag som gillar att uttrycka mig i text, ty

under rubriken Tyckt i korthet hittar vi både tv-tips och uppmaning till kamp mot naturens makter. En dag drömmer jag om att också kunna titulera mig som "gubben med västen".

Ingressen till reportaget om Karin Bergman Andersson ger inblick i Karins mörka sida. Att utnyttja demenspatienters veckovillhet för att få långhelg är inget jag kan ställa mig positiv till.

Vi får även följa med på en gruppguidning av en av stiftets äldsta kyrkor, nämligen Bredestads kyrka. Deltagarantal: fyra. Historien om de spädbarn som kyrkan indirekt tagit livet av genom att döpa dem i iskallt vatten vintertid berättas motvilligt av guiden Ulf Lundberg.



Imorgon säger jag bara.. Imorgon...

Dag 23 - You say potato, I say potato

Min Nässjövistelse börjar närma sig sitt slut, och med den även bloggen i dess nuvarande form. Jag kan inte lova att den kommer fortsätta, men inte heller om den försvinner. Vi får helt enkelt se vad det blir med den. Vad som är säkert däremot är att Tidningen fortsätter roa:

Nyhetsvärdet ligger här i att man nyligen kommit fram till att tjuven inte bara håller sig i sin skurkhåla på säkert avstånd från det idylliska villaområdet med till synes konstant närvarande boende, utan även blir illa berörd av de vältömda brevlådorna.

Konflikthantering på höglandet går troligen till enligt:
1. Ge upp allt vad direkt kommunikation innebär. Det går inte prata sig ur en konflikt.
2. Inled en envägskommunikation genom anslagstavlor, tidningen etc.
3. Fortsätt vara sur tills en lika offentlig men enkelriktad ursäkt dyker upp. Här finns ingen övre gräns på hur länge man håller sig sur men väntan på ursäkten tillbringas med fördel medelst ilsket kikande genom diverse köksfönster.

Ing-Britt hittade en potatis och tyckte den hörde hemma långt upp i Mumindalen.

Att skicka in udda grönsaker verkar för övrigt bli en trend. Förra veckan kunde Tidningens läsare förundras över en jordgubbe som såg ut som en fjäril.

Höstmarknaden är en trevlig tillställning där man kan botanisera bland sockervadd, handväskor, rock and roll T-shirts och mycket mer, så se till att planera in det redan nu!

"Hmm.. Svår fråga. Jag trivs ändå ganska bra på mitt radioaktiva tivoli, men nu när du säger det..."

Avslutningsvis vill jag lyfta fram en versernas virtuos. Christer från Aneby bjuder här på ett smakprov från sitt kommande mastodontepos "Trehundrasextiofem tankar". Som ensam blogg har jag även fått ta del av andra dikter:










Höst höst
Höst höst hösten
host host, host igen
nezeril, min gamle vän
höst höst hösten

Vinter vinter
vinter vinter vintern
jag tar spjärn
värmen är intern
vinter vinter vintern

Vår vår

Vår vår våren.

vintern var en svår en

värmen är vår igen

vår vår våren

Katt
En katt
sover platt
i min hatt
varje natt
katt katt katten

(Haha, jag bara skojar. Det här är från mitt eget mastodontepos Årstider i mina tankar)

Ses imorgon!

Dag 22 - På höglandet inget nytt

Dagens inlägg visade sig vara lite av en utmaning att få till. Ovanligt få notiser som fångade mitt intresse, men här kommer i alla fall dagens skörd:

Undrar om det ska gå till som vanliga teoriprov med kryssfrågor? Kan även se uppkörningen framför mig: Ett bord med pengar, en person som säger "...men jag ska bara lämna dem här och vända mig om. Om de är borta, har jag ingen aning om vart de tagit vägen..."

Gjorde en gråskalebild av nästa bild. Jag är färgblind, och tyckte det här var en ovanligt elak/märklig rubrik...

...tills jag såg grodan. Då kändes den mycket vettigare.

Men det där var faktiskt allt för idag! Det finns en oerhört god anledning till att jag blev lite senare än vanligt med det här inlägget, trots bristande storlek, men den karamellen sparar jag tills senare i veckan. Man kan väl nästan säga att jag gjort ännu ett reportage, var och om vad lämnar jag dock till sen. (Och inga gissningar i kommentarerna!)

Dag 21 - Utelivsreportaget

Igår blev det äntligen av: Min pubrunda i Nässjö. Det blir inte så mycket till runda då det bara är ett ställe öppet, inte blir det bättre av att halva det stället är semesterstängt, men likväl gav jag mig ut med hopp om att ge en rättvis bild av stadens uteliv.

Jag hade den stora äran att få sällskap av lite av en lokalkändis, nämligen trummisen Henrik som spelar med Willys Pegleg. Med på färden var också bandets förre banjoist/basist Calle, som du kan se på lite senare bilder. Vi inledde helkvällen på Torggrillen, där hamburgarnas mästare Tony dagen till ära slängde ihop en specialare till Henke: En dubbel 150-grammare. Själv tog jag en kokt med bröd, då jag ätit precis innan.

Mätta och belåtna drog vi oss till förfesten, som till stor del spenderades med mobiltelefonen i högsta hugg. Henke hade inte läst bloggen innan och var tvungen att kvalitetssäkra den.

Vi kom till Hotellet runt halv tio, då vi bestämt oss för att de där 80 :- i förseningsavgift om man kom efter 22 kunde spenderas på klart mycket roligare saker. I dörren möttes vi av en mindre välkomstkommitté som, efter att ha försäkrat sig om att vi inte spelar volleyboll, visade in oss till baren. Väl i baren fick vi efter att vi, åter igen, förklarat att vi inte spelar volleyboll, beställa tre öl. Efter att repeterat "tre öl" kom slutligen de kvarstående två på disken, och vi kunde utbringa kvällens första skål. I bakgrunden kan man även se en 6l bag-in-box innehållandes, vad man får anta, huset vin.

Trots mörka skyar under dagen bjöd kvällen på strålande väder, så vi placerade oss på uteserveringen med utsikt över stora torget...

...och Esplanaden. Här är fantastiskt trevligt att sitta, det är lugnt och skönt, härligt väder och kall öl.

Smålands på tapp är inte det vanligaste, och var ska man avnjuta en sådan om inte i Nässjö?
(Nu är just den här ölen inte en smålands utan en Staropramen, men jag tycker texten passade mycket bättre till den här bilden)
I övrigt var ölbeståndet begränsat till 5-10 olika ljusa lagersorter plus Guiness. De priser man kunde se var de som gällde happy-hour, vilket kom lite som en överraskning.

Humöret var på topp då klockan närmade sig 23 och mängden människor började öka markant, och enligt en gammal bekant som kom förbi var det ovanligt mycket folk på grund av en volleybollsturnering. Här började vi även märka av en tämligen hög berusningsgrad bland klientelet, men av köerna till barens båda sidor att döma måste större delen av alkoholintaget skett någon annanstans. Vi stack ut en del med luvtröjor och jeans, då de flesta andra var tjejer med korta jeansshorts och slappa urringade T-shirtliknande klänningar eller killar med v-ringade T-shirts och 80tals-solglasögon.


De kommande bilderna har dessvärre bristande kvalitet då det kändes obehagligt att öppet fotografera okända människor på ett dansgolv, därav "Dold kamera"-känslan.

Då kvällens aktivitet var "Sommardisco med DJ Jocke" kände vi oss manade att inspektera dansgolvet. Dansgolvet, och för den delen hela lokalen, för dock tankarna till en finlandsfärja. Det första man märker är att bashögtalarna inte orkar med riktigt, vilket ger att basen överskuggas av ett metalliskt men taktfast skrammel en kvarts taktslag efter basen.

Hotel Höglands restaurangdel är egentligen en väldigt trevlig lokal, men då det är det enda utestället tvingas alla samsas om samma lokal. Resultatet blir då att de som låter mest och irriterar andra mest blir kvar, övriga flyr fältet. Hade det funnits ett ställe till att gå till som sålde ölen en krona billigare, skulle Hotellet kunna hålla en mycket högre och trevligare standard.

Under tiden vi satt och filosoferade knackade en vakt på en besökares axel några bord bort. Det obligatoriska "Här kan du inte sova" följdes av att personen lämnade lokalen lugnt och städat. 

Hotellet är ju som sagt ett hotell, och på dansgolvet samsas man med restaurangens buffevagnar som även fungerar som en barriär mot övriga lokalen.

Längst in i hörnet kunde jag notera den installation som troligen ställts upp under den del av kvällen lokalen var abonnerad. Detta baserat på champagnehinken som inte var en vanligt förekommande accessoar bland andra besökare.

Klockan 00.28, då vi åter igen gett oss ut på balkongen för att komma bort från plåtskramlet ser vi en väl förfriskad herre som bestämt sig för att det är alldeles för mycket prydnadsträd runt honom. Då trädet inte ger vika för hans försök att bryta det på mitten förpassas det helt enkelt till trottoaren några meter nedanför. Vakten, som står och hänger på bardisken några meter innanför dörren reagerar inte, och vi känner att vi fått ut tillräckligt av Nässjös nöjesliv.



Så vad är då mitt intryck av det här? Jag kan ändå rekommendera Hotellet fram till 22, då uteserveringen och lokalen är fin men måste jag välja föredrar jag nog alfapet hemma runt köksbordet, liksom större delen av nässjös befolkning över 20 verkar göra, framför att gå ut en sen lördagkväll i Nässjö. Om det beror på Hotellet i sig? Nej, snarare att det inte finns något annat. Om folk kunde samlas med liknande skulle kompromisserna bli färre och stämningen bättre. Vissa vill dansa, andra inte. Vissa vill supa skallen av sig med tequila-race, andra vill ta det lugnt med en god öl. I Nässjö finns det för närvarande endast utrymme för de som tar mest plats, och varken kommunen eller näringsidkare verkar särskilt intresserade av att öka det utrymmet (med undantag för de två pubar som inte fick alkoholtillstånd nyligen). Ju längre tid det tar innan det blir ändring på det här, desto mindre kommer suget efter ändringen vara då folk uppenbarligen hittar på annat. Om målet är att ta död på Nässjö en gång för alla, ja då är man på god väg.

Dag 20 - En dag efter schemat

Jo, det är inte alltid lätt att hinna med deadlines och sånt där om man inte har några riktiga deadlines. Igår tog jag det så lugnt på dan att jag helt glömde bort Tidningen, och på kvällen hade jag annat för mig (se Dag 21) men jag har faktiskt kikat lite i den idag:

Dagens ros är, som vanligt, ett väldigt trevligt sätt att visa sin uppskattning, men ibland är texterna lite förbryllande. Vad vill skrirbenten framhålla med sina citationstecken? Vad är det så kallade "stora fånget" man hänvisar till? En nypa sommarblommor? Tre hekto?

Hade jag bara vetat var jag har förlagt min lie hade jag haft tisdagsplanerna klara, men nu får jag nog laga min egen gröt.

"Alltså... om jag BARA efterfrågar ridstövlar och gamla vapen under köpes kommer ju folk tro att jag är lite knepig. Jag slänger in ett kylskåp också. Troligen ingen som har nåt sånt ändå"

...och man blir ju lite nyfiken på den där fristående kristallkronan...





Härnäst: Utelivsreportaget!