Dag 21 - Utelivsreportaget

Igår blev det äntligen av: Min pubrunda i Nässjö. Det blir inte så mycket till runda då det bara är ett ställe öppet, inte blir det bättre av att halva det stället är semesterstängt, men likväl gav jag mig ut med hopp om att ge en rättvis bild av stadens uteliv.

Jag hade den stora äran att få sällskap av lite av en lokalkändis, nämligen trummisen Henrik som spelar med Willys Pegleg. Med på färden var också bandets förre banjoist/basist Calle, som du kan se på lite senare bilder. Vi inledde helkvällen på Torggrillen, där hamburgarnas mästare Tony dagen till ära slängde ihop en specialare till Henke: En dubbel 150-grammare. Själv tog jag en kokt med bröd, då jag ätit precis innan.

Mätta och belåtna drog vi oss till förfesten, som till stor del spenderades med mobiltelefonen i högsta hugg. Henke hade inte läst bloggen innan och var tvungen att kvalitetssäkra den.

Vi kom till Hotellet runt halv tio, då vi bestämt oss för att de där 80 :- i förseningsavgift om man kom efter 22 kunde spenderas på klart mycket roligare saker. I dörren möttes vi av en mindre välkomstkommitté som, efter att ha försäkrat sig om att vi inte spelar volleyboll, visade in oss till baren. Väl i baren fick vi efter att vi, åter igen, förklarat att vi inte spelar volleyboll, beställa tre öl. Efter att repeterat "tre öl" kom slutligen de kvarstående två på disken, och vi kunde utbringa kvällens första skål. I bakgrunden kan man även se en 6l bag-in-box innehållandes, vad man får anta, huset vin.

Trots mörka skyar under dagen bjöd kvällen på strålande väder, så vi placerade oss på uteserveringen med utsikt över stora torget...

...och Esplanaden. Här är fantastiskt trevligt att sitta, det är lugnt och skönt, härligt väder och kall öl.

Smålands på tapp är inte det vanligaste, och var ska man avnjuta en sådan om inte i Nässjö?
(Nu är just den här ölen inte en smålands utan en Staropramen, men jag tycker texten passade mycket bättre till den här bilden)
I övrigt var ölbeståndet begränsat till 5-10 olika ljusa lagersorter plus Guiness. De priser man kunde se var de som gällde happy-hour, vilket kom lite som en överraskning.

Humöret var på topp då klockan närmade sig 23 och mängden människor började öka markant, och enligt en gammal bekant som kom förbi var det ovanligt mycket folk på grund av en volleybollsturnering. Här började vi även märka av en tämligen hög berusningsgrad bland klientelet, men av köerna till barens båda sidor att döma måste större delen av alkoholintaget skett någon annanstans. Vi stack ut en del med luvtröjor och jeans, då de flesta andra var tjejer med korta jeansshorts och slappa urringade T-shirtliknande klänningar eller killar med v-ringade T-shirts och 80tals-solglasögon.


De kommande bilderna har dessvärre bristande kvalitet då det kändes obehagligt att öppet fotografera okända människor på ett dansgolv, därav "Dold kamera"-känslan.

Då kvällens aktivitet var "Sommardisco med DJ Jocke" kände vi oss manade att inspektera dansgolvet. Dansgolvet, och för den delen hela lokalen, för dock tankarna till en finlandsfärja. Det första man märker är att bashögtalarna inte orkar med riktigt, vilket ger att basen överskuggas av ett metalliskt men taktfast skrammel en kvarts taktslag efter basen.

Hotel Höglands restaurangdel är egentligen en väldigt trevlig lokal, men då det är det enda utestället tvingas alla samsas om samma lokal. Resultatet blir då att de som låter mest och irriterar andra mest blir kvar, övriga flyr fältet. Hade det funnits ett ställe till att gå till som sålde ölen en krona billigare, skulle Hotellet kunna hålla en mycket högre och trevligare standard.

Under tiden vi satt och filosoferade knackade en vakt på en besökares axel några bord bort. Det obligatoriska "Här kan du inte sova" följdes av att personen lämnade lokalen lugnt och städat. 

Hotellet är ju som sagt ett hotell, och på dansgolvet samsas man med restaurangens buffevagnar som även fungerar som en barriär mot övriga lokalen.

Längst in i hörnet kunde jag notera den installation som troligen ställts upp under den del av kvällen lokalen var abonnerad. Detta baserat på champagnehinken som inte var en vanligt förekommande accessoar bland andra besökare.

Klockan 00.28, då vi åter igen gett oss ut på balkongen för att komma bort från plåtskramlet ser vi en väl förfriskad herre som bestämt sig för att det är alldeles för mycket prydnadsträd runt honom. Då trädet inte ger vika för hans försök att bryta det på mitten förpassas det helt enkelt till trottoaren några meter nedanför. Vakten, som står och hänger på bardisken några meter innanför dörren reagerar inte, och vi känner att vi fått ut tillräckligt av Nässjös nöjesliv.



Så vad är då mitt intryck av det här? Jag kan ändå rekommendera Hotellet fram till 22, då uteserveringen och lokalen är fin men måste jag välja föredrar jag nog alfapet hemma runt köksbordet, liksom större delen av nässjös befolkning över 20 verkar göra, framför att gå ut en sen lördagkväll i Nässjö. Om det beror på Hotellet i sig? Nej, snarare att det inte finns något annat. Om folk kunde samlas med liknande skulle kompromisserna bli färre och stämningen bättre. Vissa vill dansa, andra inte. Vissa vill supa skallen av sig med tequila-race, andra vill ta det lugnt med en god öl. I Nässjö finns det för närvarande endast utrymme för de som tar mest plats, och varken kommunen eller näringsidkare verkar särskilt intresserade av att öka det utrymmet (med undantag för de två pubar som inte fick alkoholtillstånd nyligen). Ju längre tid det tar innan det blir ändring på det här, desto mindre kommer suget efter ändringen vara då folk uppenbarligen hittar på annat. Om målet är att ta död på Nässjö en gång för alla, ja då är man på god väg.